Månlandning.

Hej kära läsare. Tiden passerar med väldig fart. Har inte skrivit på länge. Men nu tänkte jag ta upp ett intressant ämne. Nämligen den första månlandningen. Det är söndagen den 20 juli 1969 och klockan är 21.56 amerikansk tid (21 juli i Sverige). Grabbarna grus, Neil Armstrong, Buzz Aldrin och Michael Collins har gett sig ut på en liten tur i galaxen. Hade tänkt att "stanna till" på månen för en liten promenad. En hel värld håller andan. Det klassiska citatet "That's one small step for man... one giant leap for mankind" blir sagt för första gången.

Världen häpnar över de svart vita suddiga bilderna. Vi har landat på månen!!!!!. ELLER??

Personligen så tror inte jag på att det var en månlandning 1969. Jag tror att det hela blev konstruerat här på jorden. Att det sedan har lyckats att landa på månen tvivlar jag inte på men 1969 nähä.

Som fotograf så har jag varit med om många olika ljus situationer och behövt komma på olika smarta, kreativa lösningar för att lösa dessa bekymmer. Har även under alla mina år också blivit lurad av ljuset och bilderna har inte blivit det som var tänkt. Mänsklig.Det har blivit fotograferat i motljus, medljud, inget ljus, för mycket ljus, ljus från alla håll, märkligt ljus, neonljus, stearinljus ljus, blixtljus, ströljus, reflexljus, ja listan kan göras lång.

Men det jag ALDRIG har lyckats med, är att i starkt motljus, UTAN upplättningsblixt få täckning i både skuggpartierna och i högdagrarna. Det har jag ALDRIG LYCKATS MED.
Kan det bero på dålig teknik hos fotografen? Tja det är en tänkbar ide.

Vad hade då dessa rymdfarare för fotoutrustning?

Jo den bestod av en lite mer påkostad Hasselbladare. INGA, märk väl INGA BLIXTAR fanns med på rymdfärden. Således fanns det endast tillång till en ljuskälla. SOLEN.

Bilden nedan visar hur kameran var fastsatt på bröstet. En genialisk ide.

MEN alla som har använt en Hasselbladare vet varför det inte går att fotografera på detta vis.

För att kunna ställa skärpa och komponera bilden så måste man titta ner i den så kallade "skorstenen" som man fäller upp via en LITEN knapp. Vill man verkligen få exakt fokus så MÅSTE man fälla upp ännu en liten lupp som sitter inuti " skorstenen" och därigenom ställa skärpan via objektivets inställnings ringar. Det gäller även tid och bländare som man MANUELLT ställer in.

Det är ganska, för att inte säga väldigt imponerande att iklädd en rymd dräkt kunna ställa skärpan så exakt UTAN att kunna titta ner i den så kallade "skorstenen". Att med hjälp av stora, klumpiga handskar i en ganska tuff miljö, ställa in tid och bländare.

MEN det jag är mest imponerad över är EXPONERINGEN.

Att med endast en ljuskälla kunna ta motljusbilder och få täckning i både skuggor och i högdagrarna. DET VILL JAG OCKSÅ.

Här nedan är en bild på en Hasselblads kamera. Har själv en just sådan här modell.

Ovan på kameran ser ni den så kallade "skorstenen". Den skall alltså killarna som knallar runt på månen titta ner i. Kameran är fastsatt på bröstet, rymdhjälmen gör det säkert inte lättare att titta ner.

Ja döm själva.

Sen har vi denna fantastiska bild. Ett stort hopp ut från månlandaren. Spännande och säkert väldigt skoj.

Det som jag finner MEST SKOJ är EXPONERINGEN. Att helt utan blixt, i motljus få täckning i skuggorna utan att dom ljusa partierna blir utfrätta och EXAKT SKÄRPA.

DET VILL JAG.

Men för att säkerställa eller förkasta mina teorier så ska jag som sann fotograf utföra en rad olika experiment under den kommande hösten.

Jag ska genom att klä mig i klumpiga kläder, fästa kameran på bröstet, ha på mig hjälm, förslagsvis en motorcykelhjälm, vintervantar mm, försöka återskapa samma exponering som dom lyckats med på månbilderna. Dvs full täckning i skuggorna och samtidigt inte fräta ut dom ljusa partierna.

En mörk höstkväll med hjälp av en studioblixt som får agera som sol så ska där tas portätt.

Jag kommer att publicera mina resultat här på min blogg.

Det jag vänder mig mot är alla bilder som är tagna. Därför vill jag bevisa för mig själv att det går eller inte går att fotografera på det sättet som dom gjorde sommaren 69 någonstans i galaxen.

Jag kan ha totalt fel och det kommer jag villigt att erkänna om jag nu lyckas med det jag inte tror är möjligt.

Ha en trevlig fotohöst alla entusiaster.

Fotograf Fredrik